Klicka på diagrammen för att förstora dem!

Den demografiska utmaningen
– allt fler ska försörjas

Mellan 1970 och 2024 ökade Sveriges befolkning med 2,5 miljoner eller 31 procent. Men det är stor skillnad mellan länen. Mest växte storstäderna. I Stockholms län ökade befolkningen med 67 procent, samtidigt som den minskade i Värmland, Gävleborg, Västernorrland och Norrbotten.

Andelen av befolkningen i arbetsför ålder, 20–64 år‚ har minskat från 56 till 52 procent sedan millennieskiftet (de blå staplarna). Raset mildras av andelen utrikesfödda i arbetsför ålder ökat (ljusblå staplar). Andelen 65 + har ökat med sex procentenheter sedan år 2000.

Andelen i arbetsför ålder, 20–64 år, minskar. I SCBs prognos för 2034 har andelen minskat till 51 procent.Det är i stället andelen äldre som ökar, i synnerhet de som är över 80 år.	1970–2010 låg den demografiska försörjningskvoten i Dalarna på under 80 personer. Efter 2010 stiger den rejält: År 2034 beräknar SCB kvoten till 97 personer på 100 i arbetsför ålder.

I Dalarna har befolkningen ökat sedan 1970 med blygsamma 3,4 procent eller 9 500 personer.

Storstadslänen har en positiv demografisk utveckling. I Stockholms län har befolkningen i åldersgruppen 20–64 år, där de flesta normalt förvärvsarbetar, sedan 1970 ökat med närmare 570 000 människor. 60 procent av Stockholms befolkning tillhör den åldersgruppen, 23  procent är 0–19 år och 17 procent är äldre än 65 år.

I Dalarna har befolkningen i arbetsför ålder tvärtemot minskat sedan 1970, med 9 250 personer. I stället blir de äldre allt fler. Antalet 65 + har ökat med 74 procent sedan 1970. Hög andel äldre betyder färre födda barn: en ond cirkel. Tack vare invandringen har den negativa utvecklingen ändå bromsats något. I Dalarna är 52 procent av befolkningen i åldern 20–64 år, 22  procent är 0–19 år och 26 procent är äldre än 65 år.

Statistiska Centralbyrån, SCB, gör löpande prognoser för befolkningsutvecklingen. De närmaste tio åren räknar man med att andelen äldre ökar, samtidigt som andelen övriga åldrar minskar. I synnerhet ökar andelen 80 + kraftigt. Tendensen är, i varierande grad, likadan i hela landet.

Demografisk försörjningskvot

För att beskriva relationen mellan dem i arbetsför ålder (20–64 år) och resten, dvs barn och gamla (0–19 och 65+ år), används måttet demografisk försörjningskvot. Antalet personer som är yngre än 20 och äldre än 64 år divideras med antalet personer i åldern 20–64 år, kvoten multipliceras sedan med 100. Talet beskriver hur många ”övriga” det går på 100 personer i arbetsför ålder.

Det finns förstås ungdomar och 65+ som arbetar, liksom personer i arbetsför ålder som inte gör det. Måttet är alltså rent demografiskt och tar inte hänsyn till hur många som verkligen arbetar.

Man kan också beräkna en ekonomisk försörjningskvot, som utgår från antalet förvärvsarbetande i befolkningen – läs mer här.

	Klicka för större bilder! Dalarna, Gotland och Kalmar län låg sämst till år 2024 och prognosen för 2034 ser inte heller bra ut. Bäst demografisk försörjningskvot har storstadslänen.
	I flera av länets kommuner innebär en åldrande befolkning att försörjningskvoten om tio år väntas överstiga 100 personer. Allvarligast är det i Rättvik, där det beräknas gå 115 barn och gamla på 100 personer i arbetsför ålder. Samtliga dalakommuner har sämre demografisk försörjningskvot än rikssnittet. Falun är den enda kommunen med positiv prognos.

Befolkningsutvecklingen de närmaste åren innebär med andra ord en utmaning för samhället. Det gäller att få folk i arbete.