Klicka på diagrammen för att förstora dem!

Den demografiska utmaningen

Mellan 1970 och 2020 ökade Sveriges befolkning med 2,3 miljoner eller 28 procent. Mest växte storstäderna. Men det är stor skillnad mellan länen. I samtliga norrlandslän utom Västerbotten minskade befolkningen, likaså i Värmland.

För 50 år sedan utgjorde åldersgruppen 20–64 år i Dalarna 57 procent av befolkningen. I SCBs prognos för 2040 har andelen minskat till 50 procent. Det är andelen äldre som ökar, i synnerhet de som är över 80 år. 1970–2010 låg den demografiska försörjningskvoten i Dalarna på under 80 personer. Men sedan ökar antalet unga och gamla rejält: År 2030 beräknar SCB kvoten till 97 personer på 100 i arbetsför ålder.

I Dalarna har befolkningen ökat sedan 1970 med blygsamma 4 procent, drygt 10 000 personer.

Storstadslänen har en positiv demografisk utveckling. I Stockholms län har befolkningen ökat med 62 procent sedan 1970. Befolkningen i åldersgruppen 20–64 år, där de flesta normalt förvärvsarbetar, har ökat med över en halv miljon människor. 60 procent av länets befolkning tillhör den åldersgruppen, 24 procent är 0–19 år och 16 procent är äldre än 65 år.

I Dalarna har befolkningen i arbetsför ålder tvärtemot minskat med 6 700 personer. I stället blir de äldre allt fler. Antalet 65+ har ökat med 66 procent sedan 1970. Hög andel äldre betyder färre födda barn: en ond cirkel. Tack vare invandringen har den negativa utvecklingen ändå bromsats. I Dalarna är 53 procent av befolkningen i åldern 20–64 år, 22 procent är 0–19 år och 25 procent är äldre än 65 år.

Statistiska Centralbyrån, SCB, gör löpande prognoser för befolkningsutvecklingen. Under 2020-talet räknar man med att andelen äldre ökar, samtidigt som andelen övriga åldrar minskar. I synnerhet ökar andelen 80+ kraftigt. Tendensen är, i varierande grad, likadan i hela landet.

Demografisk försörjningskvot

För att beskriva relationen mellan dem i arbetsför ålder (20–64 år) och resten, dvs barn och gamla (0–19 och 65+ år), används måttet demografisk försörjningskvot. Antalet personer som är yngre än 20 och äldre än 64 år divideras med antalet personer i åldern 20–64 år, kvoten multipliceras sedan med 100. Talet beskriver hur många ”övriga” det går på 100 personer i arbetsför ålder.

Det finns förstås ungdomar och 65+ som arbetar, liksom personer i arbetsför ålder som inte gör det. Måttet är alltså rent demografiskt och tar inte hänsyn till hur många som verkligen arbetar.

Dalarna och Kalmar län låg sämst till år 2020 och prognosen för 2030 ser inte heller bra ut. Bäst försörjningskvot har storstadslänen.

I flera av länets kommuner innebär en åldrande befolkning att försörjningskvoten överstiger 100 personer år 2030. Allvarligast är det i Rättvik, där det beräknas gå 118 barn och gamla på 100 personer i arbetsför ålder. Samtliga dalakommuner har sämre försörjningskvot än rikssnittet.

Utmaning för samhället

Befolkningsutvecklingen de närmaste åren innebär med andra ord en utmaning för samhället. Det gäller att få folk i arbete.

Nära 53 procent av Dalarnas befolkning är i åldern 20–64 år. Hur många förvärvsarbetar i realiteten? Och hur många arbetar som är yngre än 19 eller äldre än 65?

SCB redovisar antal förvärvsarbetande i åldrarna 16–74 år ner på kommunnivå. Andelen förvärvsarbetande har vuxit stadigt sedan millenieskiftet. Den senaste statistiken är från 2019. Andelen som förvärvsarbetar i riket är 49 procent av hela befolkningen. I Dalarna är andelen något lägre, 47,5 procent.

I tabellen nedan har vi räknat ut en ”försörjningskvot” som beskriver antalet förvärvsarbetande personer (enl SCB), oavsett ålder, i förhållande till de icke förvärvsarbetande (till höger den demografiska försörjningskvoten för jämförelse):

 Försörjningskvoter i Dalarnas kommuner 2019
  Kommun Förvärvs-
arbetande
Övriga Ej arbet. /
förvärvsarb.
Demografisk
försörjn.kvot
  Ludvika 11 686 15 212 130 90
  Avesta 10 563 12 615 119 89
  Smedjebacken 4 978 5 916 119 96
  Hedemora 7 189 8 302 116 89
  Borlänge 24 422 28 168 115 82
  Rättvik 5 170 5 780 112 107
  Orsa 3 276 3 635 111 88
  Älvdalen 3 390 3 641 107 98
  Leksand 7 634 8 173  107 98
  Vansbro 3 298 3 507 106 91
  Mora 9 978 10 492 105 96
  Gagnef 5 033 5 271 105 96
  Falun 29 558 29 848 101 84
  Säter 5 544 5 549 100 93
  Malung-Sälen 5 148 4 990 97 86
  Dalarna 136 867 151 099 110 89
  Riket 5 061 554 5 266 035 104 76
Källa SCB  

På 100 förvärvsarbetande personer i Ludvika finns det alltså 130 personer som inte förvärvsarbetar och som får sin försörjning på annat vis. I Malung-Sälen har 100 förvärvsarbetande i stället bara 97 icke-förvärvsarbetande att “försörja”.

Denna ”försörjningskvot” skiljer sig från den demografiska försörjningskvoten. Vilka kommuner som hamnar i toppen/botten på listan liknar mer rangordningen för helårsekvivalenterna, som beskriver hur många i arbetsför ålder (20–64 år) som försörjs genom ersättningar och bidrag.

De kommande årens kraftiga ökning av andelen pensionärer, särskilt gruppen över 80 år, kommer givetvis att påverka relationen mellan förvärvsarbetande och övriga. Fler människor som inte arbetar ska försörjas. Det blir allt mer angeläget att få fler människor i arbetsför ålder att komma in på arbetsmarknaden.



Skriv ut
sidan


Ladda ner
diagram