Föreläsning: psykisk ohälsa – ljuset i tunneln

Jag är inte sjuk – bara lite störd

Björn Wikström.

Björn Wikström.

Björn Wikström föreläste den 27 oktober på Ludvika Gammelgård om hur det är att leva med bipolär sjukdom. 120 personer lyssnade till hans berättelse.

Cirka en miljon människor lever med psykisk ohälsa i Sverige. Kostnaden är omkring 70 miljarder kronor per år. 4 personer tar livet av sig varje dag – av dem är 3 st män. Personer med bipolär sjukdom har högst frekvens av självmord, hävdar Björn.
Hans Horm från föreningen Balans informerade om föreningens arbete för att stötta personer med bipolär sjukdom samt deras anhöriga.

Han jämför livet och tempot i bondesamhället och industrialiseringens samhälle. I bondesamhället arbetade man tills arbetet var klart. Alla var beroende av varandra i kedjan: bonden, hustrun, pigan och drängen. När industrialiseringen började blev situationen för arbetaren en helt annan. Fabriksarbetaren arbetade 8-10 timmar om dagen dag ut och dag in. Det gavs aldrig tillfälle till återhämtning som på bondesamhällets tid. Björn menar att det är en del i att vi idag inte orkar sköta våra relationer.

Sjuk i 40 år

Han berättar att han varit sjuk i 40 år och att han tagit medicin i drygt ett år. Han kan vara manisk i upp till 4-6 månader innan allt rasar och han behöver hjälp att vända tillbaka till livet igen. Han menar att behandlingsformen KBT (Kognitiv behandlingsterapi) inte är en lämplig behandlingsform för personer med bipolär sjukdom, däremot är det en bra metod om man har rädslor och vanföreställningar.
Björn har upplevt en hel del händelser som påverkat hans liv drastiskt. 2008 omkom hans fru och nyfödda dotter i en bilolycka. Björn berättar gripande hur han lyckades rädda den då 4-åriga Ellen ur den brinnande bilen. Man kan höra en knappnål falla – publiken är andäktigt tyst och gripen.

Ansvar för sig själv

Björn poängterar att personen med bipolär sjukdom i första hand har ansvar för sig själv och för att omgivningen ska förstå. Anhöriga har också ett stort ansvar att förstå den sjuke och lära sig att lyssna på det som inte sägs. Det är viktigt att anhöriga släpper skuldkänslorna. Den sjuke måste också lära sig dra gränsen för hur långt de anhöriga får gå in i den egna integriteten. Anhöriga tar stort ansvar och kliver ibland för långt in i den sjukes liv – av välmening. Här behövs stor balans och fingertoppskänsla.
Nätverket om psykisk ohälsa, dvs Västerbergslagens samordningsförbund Finsam, Studieförbundet Vuxenskolan och anhörigkonsulenter och folkhälsosamordnare i Ludvika och Smedjebacken arrangerade tillsammans med Föreningen Balans den näst sista föreläsningen i en serie på fyra med temat: ”Psykisk ohälsa – ljuset i tunneln!”