Man kan om man vill

– att leva med Aspergers syndrom

Daniel har diagnosen Aspergers syndrom, Kerstin är hans mamma. Tillsammans har de hittat en väg till gemensamt förhållningssätt så att Daniel kan utvecklas och leva ett självständigt liv.  Vägen har inte varit lätt att gå.Mor och son berättade öppenhjärtigt om sina respektive upplevelser för ett fyrtiotal intresserade åhörare i Folkets hus i Ludvika.

Daniel och Kerstin Nyberg berättade om hur det är att leva med Aspergers syndrom.

I lågstadiet fick Daniel en remiss till en utredning inom neuropsykiatrin på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, där han fick diagnosen Aspergers syndrom. I skolan fick han först en klassresurs som stöttade i skolarbetet, men han har gått de flesta åren i specialklasser för barn/ungdomar med Aspergers. Med mycket möda och besvär tog sig Daniel igenom både grundskola och gymnasium – till slut med hjälp av KomVux. Han fick två tillfälliga arbeten, men blev åter studiemotiverad och började läsa filosofi och lingvistik på Stockholms universitet.

Att fungera i vardagen

Daniels uppväxt var besvärlig, konflikterna var täta – både inom familjen och med omgivningen. Daniel hade täta utbrott, Kerstin förstod inte vad de berodde på men försökte hantera de kaotiska situationerna så gott hon kunde. Hon förstod inte alltid varför han reagerade som han gjorde, men korrigerade och rättade alla de sociala misstag Daniel gjorde för att han skulle lära sig fungera i samhället den dag hon inte kunde finnas vid hans sida. Det blev ett ständigt ”learning by doing”, som gjorde Daniel till den sociala person han är idag.

Avlastning för anhöriga

Kerstin levde som ensamstående mamma med Daniel och hans yngre bror, med stöd av sin mamma. För att orka vardagen som anhörigvårdare fick hon avlastning av kommunens LSS-handläggare genom att Daniel fick bo på korttidshem för barn och ungdomar två dagar i veckan. Där fick han lära sig vardagens aktiviteter, som att handla, laga mat, tvätta sina kläder osv. Daniel trivdes inte särskilt bra utan upplevde bl.a. att personalen ställde sig på ett högre plan och behandlade honom annorlunda i förhållande till andra människor i samhället. De kunde till exempel säga: ”Du är ju här av en anledning”. Det fick honom att känna sig underlägsen.

Nuläge

Idag har Daniel förståelse för att han var tvungen att vara på korttidsboende två dagar i veckan, trots att han egentligen inte ville. Han förklarar att om inte Kerstin fått avlastning, hade hon inte orkat vara den mamma han behövde för att utvecklas.  Han säger att om man inte orkar hantera situationen kommer man heller inte lyckas klara av den.

Daniel har idag en fil.kand. i filosofi från Stockholms universitet. Han har också en deltidsanställning och föreläser tillsammans med mamma Kerstin. I huvudsak är målgruppen personal på skolor och arbetsplatser inom LSS-området men de har också föreläsningar för allmänheten, som här i Ludvika. Han har flyttat tillbaka till mamma Kerstin efter att studierna är avklarade, men ska flytta till egen bostad igen så fort det finns möjlighet.

Arrangörer

Nätverket för psykisk ohälsa, dvs Finsam, Studieförbundet Vuxenskolan samt Ludvika och Smedjebackens anhörigstöd och folkhälsa. arrangerade föreläsningen.